Tack.

Hela dagen har jag fått uppmuntrande SMS och samtal, samt oändligt mycket hjälp av polare inför avresan. Nu är det mesta packat och situationen känns hanterbar inför att det tidiga flyget till Aten lyfter om några timmar. Jag har skaffat ny mobil, nytt SIM-kort och nytt minneskort till kameran för att inte bli av med allt sparat om den israeliska militären åter skulle borda fartygen och beslagta alla passagerarnas ägodelar. Därmed behöver inga bekanta heller oroa sig för att någon israelisk underättelseofficer i framtiden sitter och gör politiska riskanalyser av gamla textmeddelanden som man skickat till mig angående hamnen, facket, blåvitt eller vem som skulle inhandla midsommarsnapsen.

Allt avgörande är nedpackat...

Polaren Reza var här och väckte mig i förmiddags med sina två ungar. Herrn tog många poäng genom att ha med sig varm mat från det persisk-svenniga köket samt kladdkaka till efterrätt. Stort.

Lillgrabben assisterar med bloggeländet

Rezas dotter undrade vart jag skulle åka egentligen. Palestina känner hon inte till ännu. När pappa försökte förklara på persiska (Palestina låter ungefär som ”Filistin”) hörde hon lite fel och blev väldigt brydd. ”Vad ska Erik göra hos frisören? Han har ju inget hår.”, påpekade den lilla damen vist.

"Han har ju inget hår"

Jag ser fram emot morgondagen. Det råder generalstrejk i Grekland sedan den 15:e juni och Aten är i uppror till följd av den drakoniska nedskärningsåtgärder som planeras för att parera den ekonomiska krisen i landet. På tisdag kommer fackföreningsrörelsen eskalera sina strejkaktioner ytterligare. Svenska Hamnarbetarförbundet har goda kontakter med hamnarbetarfacket i Pireus (Atens hamn) och jag har gjort upp om att träffa min kontakt där efter att allting kring boende är ordnat och klart.

De grekiska hamnarbetarna är väldigt välkomnande men mötesplanerna var länge tämligen oklara, vilket en stabil facklig företrädare förklarade såhär:

”Generally, Greeks are not fond of making arrangements ahead even when everything is OK. Imagine nowadays, when Greece is in a mess!!! Just come and we’ll find our way. Don’t worry. After all, we are dockers and we’ll do our job correctly!”

Imorgon eftermiddag tänkte jag försöka se, lära och, om det redan är dags, eventuellt också bära. De grekiska hamnarbetarna har, precis som förra året, åtagit sig att ideellt lasta Ship To Gazas fraktfartyg med extremt varierade typer av styckegods. Hur man lägger upp lastning av exempelvis Gothia Cups 500 fotbollar, ljud- och ljusanläggningar från svenska teatrar, reservdelar, svetsaggregat, mediciner, ett modulhus, en ambulans och 500 ton cement blir minst sagt intressant. Som orutinerad västsvensk hamnarbetare får jag inrikta mig på att försöka göra en insats med manuellt jobb eftersom kunnandet haltar när det inte handlar om containrar, trailers eller rullande fordon…