En del av de andra Ship To Gaza-deltagarna från andra länder upplever situationen här nere som kaotisk. Jag håller inte med utan tycker det verkar vara en väldig disciplin i alla avseenden utöver att passa tider. Idealiskt, enligt min mening. Engagemanget för Palestina är också mycket stort, trots att grekerna så att säga har egna problem. Vid universitet och torgen hänger banderoller med budskap om Gaza och den israeliska ockupationen brevid andra slagord riktade mot den egna regeringens ekonomiska politik. Fackföreningar för varvsarbetare, hamnarbetare och fabriksarbetare är involverade i Ship To Gazas förberedelser.

Jag missade solidaritetsmanifestationen för de arbetslösa varvsarbetarna i Pireus, men gav mig sent iväg till Syntagma-torget för kvällens protester mot krispaketet. Det nya krispaketet väcker vrede eftersom det kan komma att innebära dramatiska neddragningar i en offentlig sektor som redan är mindre än genomsnittet i EU-området, lönesänkningar för de anställda och lägre pensioner och försämrad anställningstrygghet för alla. Det är skälet till att atenarna ockuperat det centrala torget mitt bland ambassader, lyxhotell och parlamentsbyggnader. De flesta greker är väl medvetna om att krisen kommer att kräva uppoffringar från hela befolkningen, men är förbannade och trötta på att bankerna, de förmögna, politikerna och multinationella storföretag konsekvent undantas och rentav blir rikare. Trots att skulden i stora delar orsakats av spekulation, ovilja att beskatta de rikaste och storföretagen, samt en politisk korruptionskultur som länge dolt problemens vidd för befolkningen.

Folkmassor utanför parlamentet

Med anledning av kvällens parlamentsomröstning gällande den sittande regeringen, förväntades fler demonstranter än under gårdagen. Jag segade mig dit omkring klockan 21, stressad och orolig för att jag skulle ha missat det hela. När jag svängde av från paradgatan som går hela vägen från Minastrakitorget släppte oron. Ikväll var det, om inte 100 000, så åtminstone 10 000-tals människor på plats. Gatorna utanför parlamentet är avspärrade av ett rasande folkmyller som bland annat skanderar talkörer som kräver att krispaketen stoppas och att nyval utlyses.

Nere på torget och på sidogatorna är det lika packat med folk, och diskussionsgrupper går igenom dagens nyhetsrapportering. Igår såg jag en av Greklands mer kända ekonomer stå mitt i en grupp av 50 personer, diskuterandes sitt förslag att landet ska lämna euroområdet, återinföra drachmen samt skilja mellan legitim och illegitim skuld, och på så sätt hantera krisen utan att riva ner hela samhällsstrukturen. Rådslagen på torget går till så att människor sätter sig ner, tilldelas kölappar för talartid, diskuterar och fattar beslut om hur man kan bygga realistiska alternativ till krispaketen. Beslut fattas genom omröstningar.

Folk på torget, folk på sidogatorna

Efter 45 minuters irrande genom det växande folkhavet, hittade jag till slut Giorgos och hans fru (tänker hålla mig ifrån att skriva ut namn på folk som inte valt att vara ”offentliga”), samt ett par andra hamnarbetare. De bar klistermärken från en av de nybildade nätverken på torget: ”Vi säljer inte. Vi står inte i skuld. Vi betalar inte.”
Giorgos fru är lärare i bland annat spanska, och undrade hur den grekiska situationen beskrivs i svensk media. Lite haffsigt förklarade jag att man iallafall inledningsvis pratade mycket om att grekerna gick i pension vid omkring 50 års ålder och betalade mycket lite skatt trots att Grekland sägs ha en mycket stor offentlig sektor. Jag förklarade också att professor Yannis Stournaras fått mycket uppmärksamhet för sina påståenden om att krisen bottnar i ”grekernas mentalitet”.

Aftonens värdpar

Samtliga i gruppen som förstod min engelska blev skitförbannade. Giorgos forklarade att Greklands offentliga sektor är i nivå med Tysklands vid relativ jämförelse och betydligt mindre än i de skandinaviska länderna. Pensionåldern för arbetare i tunga och farliga yrken är 60 år (i den gruppen ingår hamnarbetare) och för alla övriga 65 år. De exempel med 51-åriga pensionärer som blåsts upp i internationell media är extremt begränsade uppgörelser som omfattat ett fåtal personer. Enligt Giorgos fru visar forskning att grekerna är det folk som jobbar mest per vecka inom EU. De stora skattelättnaderna har bland annat gått till storföretag som tyska Siemens. Därför anser de protesterande att det är hyckleri att Tyskland och andra EU-länder nu vill diktera grekisk politik för att erbjuda lån med hög ränta till det krisdrabbade landet.

Giorgos påpekar att när hamnarbetarnas och andra statsanställdas löner skulle sänkas med över 10% förra året krävde hamnarbetarna att först få reda på om alla de insparade pengarna gick in i statskassan. Stuveriarbetarna ville inte göra uppoffringar för att öka vinsterna för de privata aktieägare som äger 25 % av hamnbolaget. Några såna garantier fick de aldrig, men ”besparingspaketet” drevs igenom ändå. Därför eskalerar missnöjet hela tiden.

Giorgos med nån genomskinlig, snedbyggd snubbe.

Jag lämnade torget med en rejäl souvlaki i bröd innan tolvslaget grekisk tid, men får nu höra att den grekiska regeringen klarade förtroendeomröstningen i parlamentet. Hamnarbetarna förväntar sig att den fackliga centralorganisationen (motsvarigheten till svenska LO) gör allvar av hoten om att utlysa nationell generalstrejk i början av nästa vecka.