Idag blev en dag av väntan, som påbörjades med en utmattad sovmorgon.

Utan klar plan eller arbetsuppgift har jag mest hasat runt i den kokheta centrala stan för att försöka orientera mig. Det slutade med att jag blev övermodig och fick ta en taxi omkring 700 meter för att hitta tillbaka till hotellet.

Varje kväll spärrar polisen av gatorna bakom parlamentet med bussar som ställs tvärs över den sexfiliga vägen. Skälet är inte bara att säkra utpassage för premiärministern och parlamentsledamöterna när de lämnar i anspråkslösa personbilar (snacket på torgen är att limousinerna är avställda för att inte väcka uppmärksamhet och ytterligare vrede). Här ligger nämligen också de utländska ambassaderna. Att döma av antalet kravallpoliser är Storbritannien och Tyskland de länder som känner sig mest hotade.

Arabiska vårhälsningar på väggarna i Athen

Någonstans i de här kvarteren ligger också Israels ambassad, som nu utövar ett mycket starkt tryck på den grekiska regeringen för att förmå den att stoppa Frihetsflottiljen från att utgå härifrån. Den cypriotiska regeringen har gett efter för pressen men än så länge är åtminstone den officiella grekiska linjen att staten inte kan lägga sig i om civila organisationer vill segla till Gaza med bistånd.

I Pireus hamn fick jag klart för mig vilka starka handelsförbindelser Grekland och Israel har. Den israeliska rederijätten ZIM lines anlöper exempelvis Pireus från Ashdod, den hamnstad dit den israeliska flottan förde de bordade gaza-fartygen förra året. Det handlar både om roro-fartyg och containertrafik, som man nu kanske kan hota med att omdirigera.

Ship to gaza är ett enormt projekt, som imponerar mer och mer ju bättre inblick man får i detaljerna. Det krävs en mycket stor apparat av frivilliga eldsjälar för att hantera diplomatin, alla tillstånd och klassificeringar av fartyg och last, inventeringar och ‘färdigställande’ av både tränade passagerare och gods, logistik, mediahantering, internationell samordning. Bara själva operationen kring medelhavet måste inkludera flera tusen ideellt arbetande, kompetenta människor som brinner för att den inhumana gaza-blockaden ska hävas. Mångfalt fler har slitit och sliter på hemmaplan. Runtom i världen med opinionsarbete och insamlingar. Vi är en liten kugge i någonting väldigt stort.

Ikväll kom Johannes, Faraj och Salamaah från den svenska passagerargruppen hit. Vi käkade nyss på torget utanför hotellet, men de var rätt utmattade och har gått för att sova. Imorgon kommer Henry och Bosse från Göteborg, och säkert några såna där stockholmare. På fredag blir det lagträning i icke-våldsligt motstånd och andra förberedelser, så nästa hamnbesök kan behöva vänta.

Nu ska jag försöka hinna prata lite med italienarna. Besparar er mina turistbilder från kvarteren kring Akropolis.

Annonser