Midsommarafton spenderades på icke-våldsträning tillsammans med grekiska kamrater från klockan 10 på morgonen till sent på kvällen. Det fortsätter nu på lördagsmorgonen, då även norrmännen anslutit sig.

Passagerargruppen som ska följa med på Frihetsflottiljen till Gaza i år, är långt ifrån homogen. Vi har olika ideologier, värderingar och skiljda uppfattningar om Palestina-Israelfrågan även inom den svenska gruppen. Vi ar dock enade kring att blockaden av Gaza är folkrättsvidrig, skapar en oanständig humanitär katastrof och måste havas omedelbart. Det är den minsta gemensamma nämnaren, som ger projektet bredd och stabilitet.

På samma sätt är det med frågan om vilka metoder som ska användas for att uppnå målet. Vi är inte eniga om hur man kan och får bedriva politiskt (eller fackligt) arbete i allmänhet, men samtliga 22 nationella kampanjer som står bakom ”Frihetsflottiljen 2- Stay Human” har enats om en glasklar icke-våldsprincip för den har aktionen, som säger att fredligt motstånd utgör ramverket for hela kampanjen. Den eniga internationella styrgruppen har antagit ett antal principer och förbud som vi som passagerare har accepterat som en absolut förutsattning for att kunna följa med fartygen. Principerna kommer att offentliggöras i sin helhet, men innebar exempelvis att vi inte far ta med föremal ombord som ens på hall kan uppfattas som vapen (stora kikare, saxar etc.) samt förbud mot att hoppa i vattnet, kasta föremål, eller initiera någon form av fysisk kontakt med israeliska soldater om vi stormas till havs.

Det är i syfte att förbereda oss för alla tänkbara scenarion och hantera dem enligt Frihetsflottiljens principer som vi tränar. Vi kommer att segla till Gaza, utan att stanna för retoriska eller fysiska hot, men vi kommer inte själva att använda någon form av våld för att försvara oss själva eller vår last. Det är egentligen absurt att Ship To Gaza gång på gång ska behöva understryka detta gentemot vissa medier som helt okritiskt för vidare propagandan Israels ”oro for våldsamheter” är befogad, samtidigt som den israeliska militärmakten dagligen använder extremt brutalt våld för att hålla 1,5 miljoner människor inspärrade i ett enormt utomhusfängelse. Särskilt efter Israels agerande mot fjolårets flotta.

Kalle släpas iväg och får stryk av attackerande israeliska soldater. Ett obehagligt och ohjälpligt scenario som tyvärr inte kan uteslutas utifrån förra årets erfarenheter.

Hursomhelst var gårdagsträningen nyttig. Att läsa, prata och se på film om vad som hände vid Israels bordning förra året, ger åtminstone viss mental förberedelse. Simulering av att bli anfallen av maskerade pascifister med boxningsskydd som vapen, ingjuter ingen panisk skräck men ger iallafall möjlighet att lära känna sina egna och andras impulser. Tillsammans med norrmännen, vars delegation bland annat inkluderar två parlamentariker från olika partier, har vi idag pratat om vara juridiska rättigheter och medicinska frågor. Bara att lära känna varandra bättre ger en större känsla av trygghet inför resan.

Midsommarafton bjöd på tre särskilt humoristiska inslag:

Strax efter tolv skulle det strikta träningsprogrammet avbrytas för fikarast. Sekunderna innan vattenkokaren skulle kopplas in, försvann dock strömmen i hela kvarteret och träningslokalen blev svart. Grekerna forklarade lugnt att de anställda på energibolagen påbörjat rullande punktstrejker i protest mot regeringens pravitiseringsplaner. Ordningssamma svenskar undrade hur länge den beraknades pågå och fick en axelryckning och ”kanske 1 till 3 timmar” till svar. En och en halv timma senare återvände ljuset.

Den andra showen bjöd 86-årige Evert Svensson på när han simulerade en hjärtinfarkt under en övning där passagerarna attackerades av beväpnade soldater. Evert var väldigt trovärdig och fortsatte dessutom spela rollen som högröd, döende åldring även efter att instruktörerna avslutat övningen. Det hann orsaka allvarlig oro hos en del av hans kamrater, innan han ledigt och ganska nöjd reste sig upp.

Både jag och Johannes var rätt slut igår kväll, inte minst eftersom träningslokalen i den tryckande värmen förvandlades till en bastu. Av ren vana släpade vi oss ändå till Syntagmatorget sent på kvällen. Väl framme tog energin slut fullständigt. Vi beslöt att köra turistupplägget och ta en taxi tillbaka till hotellet från torgets nedre del. En uppmuntrande taxichaufför insisterade på att köra oss. Adressen visade sig dock vara obekant, och herrn fick fråga kollegor på platsen om riktningen. Sedan bar det av på en fantastisk blåsning. Taxichauffören körde snabbt och fräckt i helt fel riktning, snurrade upp och ner i centrala stan och hade efter en kvart lyckats ta oss till den övre delen av torget (gångavstånd ungefär 200 meter). När vi påtalade detta var han plötsligt inte engelskspråkig alls längre. Taxin rusade vidare i rätt riktning, men missade avfarten vid Omonia. Ödmjukt hoppades vi att han kunde en genväg, men tvingades snart konstatera att vi återigen varit för naiva.

Johannes bloggar.

Hotellet angränsar drog- och prostitutionskvarter i en stad med enorma klassklyftor. Nu snurrade vi runt där en fredagnatt. Vi blev kaxiga och krävde att han skulle stanna sa att vi kunde gå sista biten till hotellet. Sedan noterade vi att det satt folk och sköt upp i trappuppgången brevid och att ett helt gäng folk såg ut att vara jävligt sugna på Johannes datorväska. Chauffören såg uppriktigt bekymrad ut och upprepade ”Narcotics here”, ”Very bad” och ”Hold bag close. Very close”. Efter att fegt och principlöst ha ångrat oss och åkt förbi ytterligare en folksamling, hoppade vi av på det marginellt mindre bösiga Omonia och promenerade raskt nästan lika långt som gångvägen från Syntagmatorget. Den tveksamma ‘tidsbesparingen’ gick på 8 euro (taxi är svinbilligt här)…

Trevlig midsommarhelg där hemma!

Annonser