Imorse klockan halv sju blev jag hämtad på motorcykel av hamnarbetarnas fackordförande Nicos vid Pireus tågstation. Den ursprungliga uppgörelsen var att vi skulle ta en rundtur i ytterhamnarna, men med anledning av morgondagens generalstrejk bjöd fackföreningen in mig att vara med på ett informationsmöte för dagskiftet i containerterminalen.

Utsikt från en pir

Jag var nere i Pireus hamn redan i tisdags, så en del fakta hade jag redan klart för mig. Stuveriarbetarnas fackförening i hamnen har sammantaget omkring 300 medlemmar, vilket innebar en närmast hundraprocentig organiseringsgrad bland de hamnarbetare som utför manuella arbetsuppgifter. De nyinrättade offentligt ägda containerterminalen är tillsammans med bilterminalen och kryssningsterminalen de stora arbetsgivarna. Måndagar är det dock mycket jobb på kryssningssidan, så en del av stuveriarbetarna är utlånade dit från sin vanliga placering på containertermninalen. Så fungerar det transparenta rullningssystem som gäller för alla uttagningar för arbete i hamnarna.

Hamnarbetarna går igenom dagens arbetslista

Vid morgonmötet finns därför färre hamnarbetare än vanligt- ett fyrtiotal inklusive förmän och maskinförare- när fackföreningsordföranden ska informera om morgondagens strejkdemonstrationer. Nicos pratar med planerarna, som tar ut manskapet dag for dag, och sina samarbetspartners i förmännens fackförening. Han introducerar mig för kamrater med varierande engelskakunskaper, förklarar vem jag är, vilken fackförening jag företräder och att jag ska med båtarna till Gaza. Kollegorna är mycket sympatiska och verkar ganska insatta i utveckligen kring Gaza-flottiljen. En äldre kamrat är dock något upprörd på Göteborg, eftersom han märkligt nog spelat pengar på att Blåvitt skulle slå Gefle i Allsvenskan igår, utan att IFK kunnat svara upp mot förväntningarna (1-0 till Gefle). Jag förklarar att jag delar hans besvikelse.

Kajsnack

Kajsnacket kring morgonkaffet känns bekant. Omkring klockan sju år hela gänget på plats och fackordförande bankar i bordet. Utan simultantolk föreföll mötet som stormigt, men i efterhand verkade de allra flesta ha varit överens om mobiliseringplanerna. Klockan 11.00 imorgon ska de samlas för att marschera med de andra fackföreningarna från den fackliga centralorganisationens kontor till Syntagmatorget. Det ortodoxa gamla kommunistpartiets fackliga front P.A.M.E (som är ett nätverk och inte en fackförening) har dock en egen samling, så två av medlemmarna argumenterar för att man ska gå till den istället. De vinner inget gehör bland de övriga. Mötet tar 45 minuter i anspråk, så kvart i åtta går en stor del av hamnarbetarna ut för att börja jobbet på MSC:s två fartyg vid kajerna.

Ordförande Nicos tar ordet...

...och förklarar upplägget for generalstrejken

Hamnarbetarna är mycket oroliga över framtiden. I det undantagstillstånd som råder är det förbjudet att teckna nya kollektivavtal i hamnarna. Som jag skrivit om tidigare har den privatiserade containerterminalen, som ägs av kinesiska Cosco, förbjudit fackföreningar för alla yrkeskategorier. Man gör uttalanden i utländsk media om att ”Cosco-terminalen i Pireus aldrig kommer att drabbas av strejk”, vilket i grekisk kontext innebär att man aldrig kommer att tillåta facklig organisering. Terminalen ägs av Coscos dotterbolag Pireus Container Terminal (PCT). PCT har i princip ingen egen kollektivanställd personal utan köper in denna från ett grekiskt företag som heter Diakinisis. Diakinisis har i sin tur lejt 5 eller 6 konkurrerande underleverantörer som levererar arbetskraft till terminalen. Genom dessa bemanningsföretag har Cosco skapat en situation där man outsourcat arbetsgivaransvaret för samtliga 250 hamnarbetare och maskinförare. Konstruktionen gör också att man kan komma förbi en del av den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftning i Grekland. Arbetarna inne på den privata terminalen tjänar idag omkring 50 euro om dagen innan skatt. Det kan jämföras med att de organiserade hamnarbetarna tjänar 42 euro per vardag som det inte finns något jobb för dem.

Babis från fackstyrelsen pratar om problemen med att Cosco-terminalen kan förbli öppen under strejken

I den offentligägda containerterminalen är man minimum 10 man per kran och vanligen två förare per grensletruck och två kranförare per kran. Inne på Cosco-terminalen arbetar kranförarna 8 timmar i sträck, de manuella arbetsuppgifterna (såsom surrning) utförs av mycket få personer och man har en mycket hård praxis mot exempelvis sjukskrivningar (vilka kan leda till avsked). Inga Cosco-anställda får uttala sig om hamnen i offentliga sammanhang. I praktiken är terminalen helt avstängd från insyn, även om de organiserade hamnarbetarna har vissa sociala kontakter med de oorganiserade som arbetar där.

Grenslegatan i containerterminalen

Hamnarbetarna lossar MSC-båt

Eftersom Cosco har betydligt större ytor samt fler kranar och maskiner än den offentligägda hamnen, är konkurrenssituationen svar redan idag. Stora rederier som Maersk och Zim Lines använder nästan uteslutande den privata terminalen. MSC och några mindre rederier varierar anlöpshamn. Nu hotar regeringens krispaket att innebära att alla de offentligägda hamnarna, såväl för container som för ro/ro, bilar och kryssningsfartyg till 49% kommer att säljas till privata aktieägare. Hamnarbetarna är i dagslaget välbetalda jämfört med andra grekiska kroppsarbetare, men tror att de kommer att råka ut för nya ”Cosco-scenarion” i den övriga hamnen. Beroende på antalet tjänstgöringar tjänar de yngre stuveriarbetarna i genomsnitt omkring 2000 euro innan skatt en normal månad. De äldre kan tjäna närmare 2400 euro. Många av hamnarbetarna i containerterminalen suckar dock att det var längesedan man hade en ”normal” månad nu…

Turkiska rederiet Arkas väljer att lagga till vid Coscos kajer något hundratal meter bort

Om arbetsupplägget i Cosco-terminalen kan vi bara försöka gissa utifrån utsikten från den offentligägda kajen 100 meter därifrån, när Nicos efter morgonmötet tar mig ut på en rundtur innanför grindarna. Det är en uppenbart frusterande situation för alla fackföreningsmedlemmar, och frågan om vad som kan göras för att stoppa produktionen i den privata containerterminalen under generalstrejken kom upp på morgonmötet någon halvtimme tidigare. Fackföreningens kassor är modfälld och säger till mig att han nu nu ibland har svårt att se en framtid för vare sig hamnen eller Grekland. Ett flertal andra säger att hela landet står vid ett vägskäl och tror att parlamentets beslut på tisdag eller onsdag kan utlösa omfattande våldsamheter. ”Something big will happen this week”, säger en kamrat. ”People are losing so much”.

Lossning (notera gathunden som irrat in under kranarna)

"Pireus Dockworkers"

Rundturen ger vid handen att hamnmyndighetens verksamhet ar beroende av att kunna utföras på liten yta. Därför har man ett höglager för lastade containrar, där grensletruckarna hämtar och lämnar dem vid stationära stackers som kan stapla upp till 5 containrar i höjd. Tomparken sköts med hjälp av rörliga reachstackers. Det är trångt när Nicos kör bilen genom grenslegatorna.

Tomparken

Färden går vidare mot bilhamnen, som ligger något längre in i bukten. Där anlöper många stora rederier. Denna dag ligger Grimaldi, Hoegh och något för mig okänt rederi inne. Pireus är en omlastningshamn för bilar och vissa större transatlantiska fordonsanlöp innehåller tusentals enheter som lossas och sedan lastas ombord på mindre bilfartyg till Turkiet, Italien och Mellanöstern. Hamnarbetarna jobbar i gång om 5 man per följebil och sköter surrningsarbetet själva. Uttagningsprincipen är att det krävs en hamnarbetare per 31 bilar ombord. Ett mycket stort fartyg med 2000 bilar sysselsätter alltså 65 man under ett skift.

Inre ytterhamnen

Nicos, motorcykeln och den gamla piren

Tiden går fort och Nicos måste upp till fackkontoret. Vi väljer att hoppa över besöket på den internationella kryssningsterminalen, där hamnarbetarna hanterar turisternas bagage på samma sätt som på en flygplats. Väl uppe på fackkontoret träffar jag generalsekreterare Giorgos igen, men han har tentor på sin fackliga utbildning idag och kan inte stanna. Han visar Nicos en rejäl bunt papper från hamnmyndighetens styrelse, där Nicos är arbetstagarrepresentant. Mötet är klockan 14.00 idag och Nicos sitter nu försjunken i pappershögen här i rummet bredvid. Jag passar på att låna en dator för att rapportera till hemmafronten. Den svala morgonvinden har mojnat och det ar åter riktigt varmt, vilket är ganska smärtsamt eftersom min genomskinliga hud nu är röd och har tagit en hel del stryk i solen.

Upprustat fartyg redo att lämna den gamla torrdockan

Yttre innerhamnen

Annonser