Det blev som väntat en väldigt dramatisk dag i Greklands huvudstad. Redan tidigt på förmiddagen samlades stora folkmassor vid Syntagmatorget inför parlamentets omröstning om nästa fas i krispaketet. Mindre bråk mellan polis och demonstranter började tidigt. Enligt demonstranterna och medier pa plats var det tydligt att kravallpolisen på onsdagen valt en betydligt mer aggressiv taktik for att kontrollera de väntade folkmassorna som skulle omringa parlamentet. Tårgas, chockgranater och stenkastning på torget visades redan tidigt i direktsändningar på grekisk TV, och tittarna kunde se hur gata efter gata spärrades av polisen. Massmobiliseringarna hindrades därmed i sin linda, eftersom våldet avskräckte många förbannade greker från att ta sig till demonstrationsplatsen. De tiotusentals som ändå var på plats, drogs snabbt in i böljande gatustrider. En stickande, irriterande bris av tårgas drog genom stadskärnan.

En skäggig gammal man kommer åkande från gasen vid fronten

De grekiska TV-kanalerna direktsande den avslutande debatten inne i parlamentet. Faraj, Niklas och Helena satt på ett kafé nära torget när voteringen genomfördes. En efter en ropades de 300 parlamentsledamöternas namn upp. En efter en avlade de sina röster. Hela landet verkade hålla andan, men förhoppningarna om oväntad opposition grusades successivt. Fram emot eftermiddagen var rösterna räknade och Grekland hade åtagit sig ett drakonisk besparingspaket. Den grekiska vardagen kommer framöver nu att förändras i takt med att stora delar av den offentliga egendomen säljs ut och invånarna påtvingas ytterligare försämringar av exempelvis arbets- och pensionsvillkoren. Kvar blir en anorektisk stat med extremt usel social lagstiftning, vars arbetslöshet skenar från dagens siffror på omkring 20 %.

Den gamle stannar till, plockar av simglasögonen och verkar dela ut råd till ungdomen

Jag försökte ta mig upp till Syntagma-torget vid 17-tiden idag. De senaste dagarna har de florerat många grundlösa rykten om att kravallpolisen stormat och övertagit proteströrelsens bassamlingsplats, så vi trodde inte på dem idag heller. Väl uppe på paradgatan blev det dock klart att frontlinjen faktiskt hade flyttats efter parlamentets omröstning. Utanför de antika byggnaderna vid nedgången Prepistimios tunnelbanestation stod kanske ett drygt tusental människor med munskydd, gasmask eller den obligatoriska salvan runt ögonen. Från promenadgatan och tunnelbanearkitekturen bröt ett antal svartklädda individer med provisoriska spett loss marmorblock. Blocken krossades och andra demonstranter var snabbt framme för att hitta lagom brottstycken att kasta mot de tungt utrustade poliskedjorna. På några ställen i gatans mitt hade man tänt eldar av bråte, utemöbler och de tjocka pappersaffischerna som täcker hela staden. Det stort klart att Syntagma tillfälligtvis var förlorat.

Sekunder senare kommer tårgasen igen

Kravallpolisen var ganska sparsam med tårgasen under en period. Istället turades man om att stillastående kasta tillbaka sten och chockgranater mot folkmassan. I demonstranternas bakre led pågick försök att bryta sig in i de hatade bankernas kontor. Vid ett tillfälle lyckades man, och när en ung kille släpade ut vad som såg ut något som såg ut att vara någon sorts värdeskåp samlades snabbt ett hundratal personer omkring honom. När scenen var över var det okända innehållet länsat och skåpet sparkades fram till fronten.

En av bankerna har brutits upp

Efter att släpat ut något som liknar ett värdeskåp samlas demonstranter for att länsa innehållet

Rökpelare och ljuden av chockgranater kom också från andra områden i närheten, men från vår position fanns ingen möjlighet att få en överblick över hela situationen omkring Syntagma. Efter några telefonsamtal med hamnarbetarna blev det klart att de blivit instängda någon annanstans när försökte dra sig tillbaka från Monastrakitorget. Från vår utsiktsplats på paradgatan kunde man konstatera att gruppen demonstranter där var betydligt mer homogen än den folkmassa som gång efter gång gick mot polisen utanför parlamentet igår kväll. De flesta deltagarna var uppskattningsvis mellan 15 och 40 år och hade betydligt fler ‘autonoma’ attribut både fysiskt och klädmässigt än jag demonstrantsamlingar jag sett tidigare under veckan. Min känsla var att det fanns ett drag av slentrian men också hopplöshet i folkmassan vid tunnelbanestationen. Man kunde inte avancera mot en helt övermäktig polisstyrka men ville av principiell motvilja heller inte backa för den grekiska maktelitens våldsapparat.

Tårgasattackerna och utfallen från polisen blev efter en stund alltmer omfattande och brutala. Dessutom började jag känna mig trött till följd rök och långvarig sömnbrist. Turbulensen här tär på krafterna och alla passagerares prioriteringar måste förbli inriktade på Ship To Gaza, även om vi idag råkar befinna oss i den europeiska ekonomiska krisens centrum. Därför gick jag ganska snart ner mot Omonia för att ta mig till hotellet. Väl framme upptäcker jag dock att de står minst ett hundratal poliser med motorcyklar posterade längs torgets ena sidan. Jag stannar för att ta en bild, men hinner knappt stoppa ner kameran igen innan ett tiotal chockgranater exploderar uppe på paradgatan. Under skrik och rop kommer hela gruppen av aktivister stormande ner, tätt följda av ett kompakt tårgasmoln. Motorcykelpoliserna grenslar sina fordon- en som kör och en som sätter sig bakom som passagerare- och försvinner iväg.

Motorcykelpolisen på Omonia

De retirerande demonstranterna stannar i höjd med gatan som leder upp till hotellet där jag bodde tidigare. Det är en lång, trång och sliten gata i anarkistkvarteren, som vid tillfället förefaller mig som en lämplig väg tillbaka till min säng. Några aktivister har tänt eld på bildäck och utemöbler vid ingången, men jag skyndar förbi den tjocka röken. Nu gör polisen ytterligare en framryckning på paradgatan och plötsligt får jag sällskap av ett sjuttiotal demonstranter som raskt går i min riktning. Några av dem ställer ut stora blomkrukor och andra hinder för att spärra av gatorna efterhand som de passerar. En kille som i stressen krossar en stor uteserveringsdekoration får höra glåpord både från ägaren och några andra demonstranter.

På väg hem. En minut senare blir jag och andra jagade genom gränder av motorcykelpoliser som kastar chockgranater

Stämningen är ganska lugn och jag har ingen lust att börja springa även om jag just då inte heller vill uppfattas som en del av gruppen. Plötsligt hörs sirener. Många av demonstranterna springer snabbt framåt men vi som vid det här laget går sakta längre bak blir villrådiga eftersom ljudet kommer framifrån. När jag får syn på motorcykelpoliserna springer jag in på en ännu trängre tvärgata tillsammans med ett antal aktivister. Poliserna kör snabbt efter. Jag ser dem inte i stressen men chockgranaterna kastas mycket nära bakom oss och dånar i den trånga gränden. Plötsligt är vi ute på ett mikroskopiskt torg där polisen viker av åt andra hållet. Adrenalinet pumpar men jag bestämmer mig snabbt för att ta rygg på ett par uppenbara turister för att ta mig ut ur den hotfulla situationen så fort som möjligt. Det visar sig fungera. Utan vare sig munskydd eller salva i ansiktet kan jag gå förbi polisens mindre avspärrningar längre fram.

I skrivande stund är jag tillbaka på hotellet och alltför trött för att göra djuplodande analyser av det rådande grekiska samhällsklimatet eller vad som kan komma att hända framöver. Någon grekisk TV-kanal rullar bilder på en ledamot från regeringspartiet som eskorteras bort sedan han fått bråte och skräp kastat på sig på gatan. Sekvensen senare visas sex polisprovokatörer som avslöjas när de klädda som demonstranter går rakt in bland kravallpoliserna efter avslutat värv. Atenarna är tårögda av polisens gas och brandrök som nu sprider sig djupare in i bostadskvarteren. Just idag sörjer man också dystra framtidsutsikter.

Kanske kan jag försöka återkomma när jag hunnit prata med hamnarbetarna om hur de ser på situationen framöver. Nu nöjer jag mig med denna ögonblicksskildring.

Annonser