En ny dag med väntan och funderingar. Efter en lång väntan med mycket intryck och absurda händelser, infinner sig en viss trötthet. Stämningen i den svenska gruppen är fortfarande mycket bra men tröttheten yttrar sig genom att det är tvära kast mellan olika känslolägen. Stark inspiration kan följas av nedstämdhet inför nya ryggradslösa uttalanden från världens mäktiga om Frihetsflottiljen och Gaza.

Den så kallade Kvartetten, bestående av FN, EU, USA och Ryssland, har gemensamt framfört sin oro över att levandsförhållandena i Gaza är ohållbara och att ”betydligt mer behöver göras”:

“considerably more needs to be done to increase the flow of people and goods to and from Gaza, including a liberalization of the market in aggregate, steel bar and cement.”

Det är den diskreta diplomatins urvattnade språk av vaga antydningar, vanliga önskemål och total frånvaro av krav på Israel. När man talar till de egna civilsamhällena är budskapet desto tydligare:

“The Quartet regrets the injury and deaths caused by the 2010 flotilla, urges restraint and calls on all governments concerned to use their influence to discourage additional flotillas, which risk the safety of their participants and carry the potential for escalation.”

Av omsorg om oss passagerare påstår Kvartetten att man vill att världens regeringar stoppar Gaza-flottiljen med motivet att garantera vår säkerhet och undvika en ”potentiell eskalering”.

Just här, just nu är verkligen motsägelserna tid. Obama, Putin, Ban Ki-Moon och Ashton är uppenbart oroade över att den fredliga fartygsflottan, med sina fotbollar, brev från spanska skolbarn och vattenreningsapparater, åter ska attackeras våldsamt av Israel när den försöker bryta en de facto illegal blockad av Gaza.

Naturligt vore i detta fall att avkräva Israel garantier på att man inte avser stoppa flottan eller rentav skicka med internationella fredsbevarande styrkor för att garantera dess säkerhet.

Istället lägger man ansvaret på världens regeringar att stoppa nya potentiella offer från att röra sig med sin biståndslast i riktning mot en brottsplats (lika liten som en tredjedel av Öland) där 1,5 miljoner människor redan hålls fångna i strid med internationell rätt. Kvartetten lyckas förvrida sin påstådda omsorg till patetiska solidaritetsförbud och passivitetskrav, kanske av rädsla för att tvingas bort från rådande status quo kring Gaza.

I tilltalet till Gaza-bornas vänner runtom i världen lämnas inga klädsamma diplomatiska oklarheter:

“In this context, the Quartet strongly urges all those wishing to deliver goods to the people of Gaza to do so through established channels so that their cargo can be inspected and transferred via established land crossings.”

Att världsledarna ålägger människor att använda ‘etablerade kanaler’ vid politiska protester mot förtryck är minst sagt märkligt mot bakgrund av utvecklingen i övriga regionen. När den ‘arabiska vårens’ demokratikämpar går ut på gatorna för att obeväpnade demonstrera mot regimerna i Egypten, Tunisien, Libyen, Syrien och Jemen har varken FN:s Ban Ki-Moon eller EU:s Catherine Ashton mage att uppmana dem att istället polisanmäla de vardagliga övergreppen eller skriftligen skicka formella klagomål till regimernas olika ministerier. Så varför ska den palestinska civilbefolkningen i Gaza åläggas att vädja och hoppas på generositet från dem som med militärt våld håller Gaza-borna isolerade?

Gränsövergången vid egyptiska Rafah är stängd för varor. Kvartetten instruerar oss alltså att sända varor till Gaza genom den israeliska ockupationsmaktens ‘etablerade’ vägspärrar, där ungefär 200 lastbilar tillåts passera varje dag. Om inte byggnadsmaterial och mediciner innan dess tas i beslag eller återsänds.

Ship To Gaza erkänner inte Israels rätt att blockera Gaza från omvärlden. Det finns inga hållbara juridiska, moraliska, säkerhetsmässiga eller politiska skäl att kollektivt bestraffa 800 000 ungar. Därför finns det inga skäl att acceptera ockupationsmaktens blockad av Gazas hamn och havsport mot omvärlden. Blockaden har inte stoppat vapeninförseln i Gaza. Inte heller enligt Israels regering. Vad som fattas Gaza-borna är möjligheten att bygga upp ett fungerande samhälle efter 5 år av krig och humanitär kris. Det saknas framtidsutsikter där den palestinska befolkningens icke-våldsliga kamp och krav på jämlikhet och självständighet ger uppmärksamhet men framförallt verkligt resultat.

Angående möjligheten att inspektera vår harmlösa men välbehövda last har detta redan erbjudits FN och en mängd andra internationella organ samt ambassaderna här i Aten. Inbjudan kvarstår. Kvartettens svepskäl för att försöka stoppa solidaritet mellan folk ekar helt tomma.

Den diskreta diplomatin kan framstå som ett sofistikerat spel mellan mäktiga män och kvinnor i kostym. Aktörer som till skillnad från Israels militär åtminstone uppträder civiliserat, med belevad värdighet och ansvarskänsla. I verkligheten utanför konferensanläggningarna och de pampiga kontoren är Gaza-diplomatin idag dock inget annat än naket våld. Dess oändliga långsamhet innebär inte status quo på marken. Hos oss här i Aten innebär den diskreta diplomatin att den svenska läkaren Lotta Wiktorsson och de amerikanska Gaza-aktivisterna tvingats tillbaka till hamn under hot från grekiska kommandosoldater beväpnade med automatvapen.

I Gaza är verkligheten bakom makthavarnas passivitet oändligt mycket råare. Där innebär den att ett kompisgäng av 8-åringar växer upp i ett ghetto av skjul, med kastrofala förutsättningar att någonsin kunna få ett jobb och bryta beroendet av bistånd för att kunna äta sig mätta. Den innebär att en liten tjej förlorar sina mamma alldeles för tidigt för att sjukhusen inte har tillräckligt stabil elförsörjning för att operera henne och transporten genom blockaden tar alldeles för lång tid. Den innebär att en fiskare i en utombordare blir beskjuten av den israeliska flottan för att han fiskar hundra meter för långt ut från land. Den innebär att barn växer upp utan sina storasyskon, som demonstrerat för nära Israels mur och dödats. Den innebär att drickvattnet snart tar slut.

Avslutar här med ett nytt konstaterande: Känsloläget har tydligen svängt igen. Jag är uppenbarligen konstruktivt förbannad…

——–

PÅ ETT HELT ANNAT ÄMNE

Slänger in några bilder, som förmodligen är av föga allmänintresse. Igår kväll var vi hembjudna till grek-egyptiern Naim, som var skeppskock ombord på det grekisk-svenska lastfartyget Sofia i förra årets flottilj. Det bjöds på mat och gött häng. Naim är ordförande Muslim Association of Greece och tillsammans sin fru aktiv i Ship To Gaza Grekland. Det kändes lite märkligt att vara i ett hem, inte ett hotellrum med kackerlackor, för första gången på två veckor.

Naim med sin dotter

Diskussion om Greklands nya utrikespolitik