Archives for category: Allmänt

Idag stoppades vår nyrenoverade passagerarbåt ‘Juliano’ strax efter att den sjösatts i Perama, några kilometer utanför Pireus. Med bland andra Ship To Gaza Sveriges Dror Feiler och riksdagsledamoten Jabar Amin (mp) ombord var fritidsbåten på väg att lägga ut från fran kaj när man besöktes av fyra inspektörer från hamnmyndigheten. Efter att först ha godkänts ändrade dessa sig och efter numera sedvanliga byråkratiska processer belades båten med utreseförbud även till en grekisk hamnstad längre söderut. Inspektörerna hänvisade bland annat till att två av flytvästarna ombord inte var märkta med båtens namn. Allteftersom felen åtgärdades fann hamnmyndigheten på nya.

Protester vid hamnmyndigheten i Perama

Fram emot kvällen åkte en del av oss från de grekiska, norska och svenska Ship To Gaza-delegationerna ner till hamnmyndighetens kontor för att protestera mot den byråkratiska fars som ständigt fördröjer avresan. Stämningen var mycket lugn, men manga greker ger återkommande uttryck for att man skäms for landets regering och dess beslut att axla ansvaret for den israeliska blockaden av Gaza. Särskilt mot bakgrund av att Greklands officiella hållning är att man betraktar blockaden som inhuman och förkastlig.

Kaptenen ombord på 'Juliano' läser upp de nya byråkratiska spetsfundigheterna som sätts in för att hindra vår avresa

‘Julianos’ grekiska kapten kallades slutligen ner till myndigheten för att underteckna några dokument som skulle avsluta byråkratin. När han kom ut från sitt möte hade han dock dåliga nyheter. Plötsligt hade han avkrävts ytterligare ett dokument ända från Sierra Leone(!). Hamnmyndigheten har begärt en officiell förteckning över hur många utbildade besättningsmän båten måste ha för att kunna segla. Kaptenen konstaterade att han aldrig varit med om något liknande, trots att han jobbat på sjön i över 25 år. Då ‘Juliano’ är en fritidsbåt av jämförelsevis anspråkslös storlek är svaret givetvis att den sammanlagt erfordrar noll (0) besättningsman, men att få fram ett formellt dokument som bekräftar detta kan ta en eller flera dagar. Processen stjäl ytterligare tid. Scenariot är snarlikt det som drabbade den amerikanska båten för några dagar sedan.

Det framstår som uppenbart att ingen av Frihetsflottiljens fartyg kommer att släppas ut från sina grekiska hamnar, även om destinationen bara är en annan grekisk kuststad. De byråkratiska dragkamperna styr tyvärr också undan uppmärksamheten från aktionens politiska syfte och mottagarna i palestinska Gaza. Istället fastnar vi i meningslösa diskussioner om tekniska detaljer. Styrgrupperna från grekiska, norska och svenska Ship To Gaza har möten inatt för att diskutera hur vi ska göra framledes. Det kan vara tid för omgruppering av styrkorna för att Ship To Gaza ska lyckas upprätthålla fokus på vart politiska mål och människorna i världens största utomhusfängelse.

 


Today our newly renovated passenger boat ‘Juliano’ was stopped shortly after it launched in Perama, a few miles outside of Piraeus. Onboard where Ship to Gaza Sweden Dror Feiler and MP Jabar Amin when four inspectors visited it from the Port Authority. Having first been approved, the inspectors changed their mind and now, following the usual bureaucratic processes, ‘Juliano’ cannot leave, even to go to a Greek port city further south. Inspectors referred particularly to that two life jackets on board were not tagged with the ships name. As the points made by the inspector was rectified, the port authority found new flaws.

Toward the evening, some of us from the Greek, Norwegian and Swedish Ship to Gaza delegations drew down to the port authority’s offices to protest against the bureaucratic farce that is constantly delaying our departure. The atmosphere was very calm, but many Greeks regularly express that they feel ashamed of its government and its decision to shoulder the responsibility of the Israeli blockade of Gaza. Especially given that Greece’s official position is that the blockade is inhuman and condemnable.

‘Juliano’s Greek captain could finally go down to the Port authority to sign the documents that would end this bureaucratic stalemate. When he came out of the meeting he had bad news. Suddenly, the Port Authority had demanded an additional document all the way from Sierra Leone (!). The Port Authority has requested an official list of how many trained crew the boat needed to be able to sail. The captain stated that he had never seen anything like it, although he had worked in the business for over 25 years. Since ‘Juliano’ is a pleasure ship of comparatively modest size, the answer is of course that it requires a total of zero (0) crew, but to produce a formal document confirming this may take one or more days. Process wastes yet more time. The scenario is similar to what happened the American ship a few days ago.

It seems obvious that none of the Freedom Flotilla ships will be discharged from its Greek ports, even if the destination is just another Greek coastal town. The bureaucratic tug of war unfortunately detracts attention away from the political campaign purposes and the people in the Palestinian Gaza Strip. Instead we get stuck in pointless discussions about technical details. Control groups from the Greek, Norwegian and Swedish Ship to Gaza are having meetings tonight to discuss how we will go forward. It may be time for regrouping of forces for Ship to Gaza to be successful and maintain our focus on our political goals and the people of the world’s largest outdoor prison.

Organisationen Ship To Gaza går på högvarv på alla nivåer. Var närvaro här är, efter den grekiska regeringens öppna ställningstagande som upprätthållare av Gaza-blockaden, diplomatiskt sprängstoff. Samtidigt verkar Turkiet ha valt en nästan lika undfallande linje och sägs, enligt tidningen Haaretz, försöka hävda att skadorna på den irländska Gaza-båten där uppstått innan den nått turkisk hamn. Den omtalade hemliga diplomatin kring palestiniernas öde förefaller nu utövas inför öppen ridå, och det är sannerligen inget vackert skådespel.

Jag ska fatta mig kort nu men vill återigen understryka en självklarhet: Vi är ingen grupp av fräcka elitsoldater som avser försöka med några stunt-manövrar smita förbi den grekiska kustbevakningen. Vi som passagerare är en del av en bred folkrörelse och agerar som representanter för denna. Lugnt och öppet.

Flottiljen är en transparent, internationell solidaritetsaktion från folk till folk, vilken kommer hitta vägar ur det nuvarande dödlaget på marken. Vi har lagen och internationell rätt på vår sida, men framförallt agerar vi mänskligt genom att fortsatta försöka framföra vår solidaritet med Gazas utsatta folk. Det ger oss en legitimitet Israel och dess aktiva medhjälpare aldrig kan erövra. Med kreativitet och internationellt tryck underifrån hanterar vi även det här hindret.

Idag återger Svenska Dagbladet ännu en alarmerande FN-rapport om den humanitära krisen i Gaza. FN-organet UNRWA:s talesperson Christopher Gunness citeras med att deklarera följande:

”–Om man skulle sätta upp ett stängsel runt Tel Aviv och släppa in tvåhundra lastbilar per dag, och någon då skulle säga att det inte är någon humanitär kris – då skulle han anklagas för antisemitism, säger Gunness som ser ”en kris i alla avseenden” i Gaza.”

Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (m) beskriver i samma artikel Gaza som ”en sorglig syn” och säger:

”–Vi har påtalat detta gång på gång för israelerna. Situationen i Gaza kan inte lösas så länge isoleringen består.”

Dagens Nyheter/TT verkar dock inte intressera sig för FN-utspelet utan skriver:

”Palestinier och deras anhängare säger att havsblockaden av Gaza är olaglig och innebär en kollektiv bestraffning av Gazas 1,5 miljoner invånare. Israel säger att blockaden av Gaza är avsedd att förhindra vapensmuggling till styrande islamiströrelsen Hamas.”

Den sedvanligt tama svenska åsiktsjournalistiken kring Gaza-bornas tillvaro och legala status får antas räkna in FN och Sveriges regering i kategorin ”palestiniernas anhängare”.

Frågan är hur länge Gazas ungar förmodas kunna vänta på att dessa upprepade uttalanden ska kompletteras med konkret handling från regeringshåll?

PS. Dagens ”Medierna” pa Sveriges Radios P1 handlar om propagandakriget kring Gaza-flottiljen. Det ger en deprimerande insikt i svensk och norsk medias uppgivna och ofta källkritiksbefriade bevakning av Gaza och flottiljen.

Än så länge är makt detsamma som rätt när det gäller Israel och palestinierna. Idag blev det ännu tydligare, när den irländska båten till Gaza saboterades i en turkisk hamn. Sabotaget mot ”Saoirse” var mycket likt det som drabbade var passagerarbåt ”Juliano” tidigare i veckan. Även denna gång har det utförligt dokumenterat. Det har skett under vattenytan med hjälp av mycket kraftfull utrustning, som pressat isär propelleraxlarna och gjort båten obrukbar på öppet hav. Tyvärr tvingades organisatörerna konstatera att den inte kommer att kunna följa med Frihetsflottiljen. Detta sägs enligt obekräftade uppgifter uppröra Irlands regering och utan tvivel de irländska rugbylandslagsspelare, som stödjer flottiljen.

För Israel verkar de byråkratiska hindren och sabotageaktionerna som försinkar flottiljen i medelhavshamnarna vara en pompös maktuppvisning. I ett tal vid en examenscermoni för det israeliska flygvapnet sade Israels premiärminster Binyamin Netanyahu med hänvisning till ”provokationsflottiljen”:

”Israel has the full right to operate against efforts to smuggle missiles, rockets and other weapons to Hamas’s terror enclave. Hamas is a ruthless enemy, who maliciously harms our cities and children”

Netanyahu avsiktliga antydningar om att Israel ligger bakom sabotageaktionerna mot vår civila biståndskonvoj till Gazas befolkning, förstärktes ytterligare med en tacksam hälsning till världens ledare:

”I would like to praise the many leaders throughout the world who worked against the ‘provocation flotilla,’ led by US and European leaders, UN Secretary-General [Ban Ki-moon], and my friend the Greek prime minister [George Papandreou].”

Israels arrogans inför omvärlden är häpnadsväckande men än så länge helt konsekvensfri. Även om nästan hela världen har krävt ett omedelbart hävande av blockaden mot Gaza, stannar ledarna vid ord. Ord är inte längre ett gångbart påtryckningsmedel mot den israeliska staten, eftersom man vet att de inte kommer att backas upp av handling. Därför kan Netanyahu pompöst antyda att han ansvarar för kränkningar av Turkiets, Greklands och även EU:s suveränitet. Än så länge kan han ostraffat antyda sin egen regerings ansvar för sabotageaktioner mot civila organisationer på främmande länders mark. Israel gör de länder man utövar diplomatisk press på en björntjänst när han öppet tackar dem för att de viker sig och försöker hindra Frihetsflottiljens avresa.

Dagens utspel handlar inte om något misstag från Netanyahus sida utan om en uppvisning av makt. En markering om att militär och diplomatisk makt i verkligheten är detsamma som rätt, alldeles oberoende av vilka konventioner om mänskliga rättigheter man må kränka. Israel ensamt kontrollerar Gazas öde. Nu. Men jag tror att tiden rinner ut för den arroganta kolonialpolitiken.

Om varken Sveriges Carl Bildt, Greklands George Papandreou och Turkiets Recep Tayyip Erdoğan i dagslaget tanker reagera pa krankningar av landernas suveranitet och brott sina egna medborgare, mobiliseras iallafall befolkningarna mer och mer till palestiniernas forsvar. Vi kommer inte att ge upp och det finns en grans, nar passiviteten infor Israels brutala blockadpolitik mot Gaza blir politiskt omojlig att uppratthalla for regeringarna. Jag tror vi narmar oss den punkten i stora delar av varlden. Det galler bara att inte bli modfalld.

Det blev som väntat en väldigt dramatisk dag i Greklands huvudstad. Redan tidigt på förmiddagen samlades stora folkmassor vid Syntagmatorget inför parlamentets omröstning om nästa fas i krispaketet. Mindre bråk mellan polis och demonstranter började tidigt. Enligt demonstranterna och medier pa plats var det tydligt att kravallpolisen på onsdagen valt en betydligt mer aggressiv taktik for att kontrollera de väntade folkmassorna som skulle omringa parlamentet. Tårgas, chockgranater och stenkastning på torget visades redan tidigt i direktsändningar på grekisk TV, och tittarna kunde se hur gata efter gata spärrades av polisen. Massmobiliseringarna hindrades därmed i sin linda, eftersom våldet avskräckte många förbannade greker från att ta sig till demonstrationsplatsen. De tiotusentals som ändå var på plats, drogs snabbt in i böljande gatustrider. En stickande, irriterande bris av tårgas drog genom stadskärnan.

En skäggig gammal man kommer åkande från gasen vid fronten

De grekiska TV-kanalerna direktsande den avslutande debatten inne i parlamentet. Faraj, Niklas och Helena satt på ett kafé nära torget när voteringen genomfördes. En efter en ropades de 300 parlamentsledamöternas namn upp. En efter en avlade de sina röster. Hela landet verkade hålla andan, men förhoppningarna om oväntad opposition grusades successivt. Fram emot eftermiddagen var rösterna räknade och Grekland hade åtagit sig ett drakonisk besparingspaket. Den grekiska vardagen kommer framöver nu att förändras i takt med att stora delar av den offentliga egendomen säljs ut och invånarna påtvingas ytterligare försämringar av exempelvis arbets- och pensionsvillkoren. Kvar blir en anorektisk stat med extremt usel social lagstiftning, vars arbetslöshet skenar från dagens siffror på omkring 20 %.

Den gamle stannar till, plockar av simglasögonen och verkar dela ut råd till ungdomen

Jag försökte ta mig upp till Syntagma-torget vid 17-tiden idag. De senaste dagarna har de florerat många grundlösa rykten om att kravallpolisen stormat och övertagit proteströrelsens bassamlingsplats, så vi trodde inte på dem idag heller. Väl uppe på paradgatan blev det dock klart att frontlinjen faktiskt hade flyttats efter parlamentets omröstning. Utanför de antika byggnaderna vid nedgången Prepistimios tunnelbanestation stod kanske ett drygt tusental människor med munskydd, gasmask eller den obligatoriska salvan runt ögonen. Från promenadgatan och tunnelbanearkitekturen bröt ett antal svartklädda individer med provisoriska spett loss marmorblock. Blocken krossades och andra demonstranter var snabbt framme för att hitta lagom brottstycken att kasta mot de tungt utrustade poliskedjorna. På några ställen i gatans mitt hade man tänt eldar av bråte, utemöbler och de tjocka pappersaffischerna som täcker hela staden. Det stort klart att Syntagma tillfälligtvis var förlorat.

Sekunder senare kommer tårgasen igen

Kravallpolisen var ganska sparsam med tårgasen under en period. Istället turades man om att stillastående kasta tillbaka sten och chockgranater mot folkmassan. I demonstranternas bakre led pågick försök att bryta sig in i de hatade bankernas kontor. Vid ett tillfälle lyckades man, och när en ung kille släpade ut vad som såg ut något som såg ut att vara någon sorts värdeskåp samlades snabbt ett hundratal personer omkring honom. När scenen var över var det okända innehållet länsat och skåpet sparkades fram till fronten.

En av bankerna har brutits upp

Efter att släpat ut något som liknar ett värdeskåp samlas demonstranter for att länsa innehållet

Rökpelare och ljuden av chockgranater kom också från andra områden i närheten, men från vår position fanns ingen möjlighet att få en överblick över hela situationen omkring Syntagma. Efter några telefonsamtal med hamnarbetarna blev det klart att de blivit instängda någon annanstans när försökte dra sig tillbaka från Monastrakitorget. Från vår utsiktsplats på paradgatan kunde man konstatera att gruppen demonstranter där var betydligt mer homogen än den folkmassa som gång efter gång gick mot polisen utanför parlamentet igår kväll. De flesta deltagarna var uppskattningsvis mellan 15 och 40 år och hade betydligt fler ‘autonoma’ attribut både fysiskt och klädmässigt än jag demonstrantsamlingar jag sett tidigare under veckan. Min känsla var att det fanns ett drag av slentrian men också hopplöshet i folkmassan vid tunnelbanestationen. Man kunde inte avancera mot en helt övermäktig polisstyrka men ville av principiell motvilja heller inte backa för den grekiska maktelitens våldsapparat.

Tårgasattackerna och utfallen från polisen blev efter en stund alltmer omfattande och brutala. Dessutom började jag känna mig trött till följd rök och långvarig sömnbrist. Turbulensen här tär på krafterna och alla passagerares prioriteringar måste förbli inriktade på Ship To Gaza, även om vi idag råkar befinna oss i den europeiska ekonomiska krisens centrum. Därför gick jag ganska snart ner mot Omonia för att ta mig till hotellet. Väl framme upptäcker jag dock att de står minst ett hundratal poliser med motorcyklar posterade längs torgets ena sidan. Jag stannar för att ta en bild, men hinner knappt stoppa ner kameran igen innan ett tiotal chockgranater exploderar uppe på paradgatan. Under skrik och rop kommer hela gruppen av aktivister stormande ner, tätt följda av ett kompakt tårgasmoln. Motorcykelpoliserna grenslar sina fordon- en som kör och en som sätter sig bakom som passagerare- och försvinner iväg.

Motorcykelpolisen på Omonia

De retirerande demonstranterna stannar i höjd med gatan som leder upp till hotellet där jag bodde tidigare. Det är en lång, trång och sliten gata i anarkistkvarteren, som vid tillfället förefaller mig som en lämplig väg tillbaka till min säng. Några aktivister har tänt eld på bildäck och utemöbler vid ingången, men jag skyndar förbi den tjocka röken. Nu gör polisen ytterligare en framryckning på paradgatan och plötsligt får jag sällskap av ett sjuttiotal demonstranter som raskt går i min riktning. Några av dem ställer ut stora blomkrukor och andra hinder för att spärra av gatorna efterhand som de passerar. En kille som i stressen krossar en stor uteserveringsdekoration får höra glåpord både från ägaren och några andra demonstranter.

På väg hem. En minut senare blir jag och andra jagade genom gränder av motorcykelpoliser som kastar chockgranater

Stämningen är ganska lugn och jag har ingen lust att börja springa även om jag just då inte heller vill uppfattas som en del av gruppen. Plötsligt hörs sirener. Många av demonstranterna springer snabbt framåt men vi som vid det här laget går sakta längre bak blir villrådiga eftersom ljudet kommer framifrån. När jag får syn på motorcykelpoliserna springer jag in på en ännu trängre tvärgata tillsammans med ett antal aktivister. Poliserna kör snabbt efter. Jag ser dem inte i stressen men chockgranaterna kastas mycket nära bakom oss och dånar i den trånga gränden. Plötsligt är vi ute på ett mikroskopiskt torg där polisen viker av åt andra hållet. Adrenalinet pumpar men jag bestämmer mig snabbt för att ta rygg på ett par uppenbara turister för att ta mig ut ur den hotfulla situationen så fort som möjligt. Det visar sig fungera. Utan vare sig munskydd eller salva i ansiktet kan jag gå förbi polisens mindre avspärrningar längre fram.

I skrivande stund är jag tillbaka på hotellet och alltför trött för att göra djuplodande analyser av det rådande grekiska samhällsklimatet eller vad som kan komma att hända framöver. Någon grekisk TV-kanal rullar bilder på en ledamot från regeringspartiet som eskorteras bort sedan han fått bråte och skräp kastat på sig på gatan. Sekvensen senare visas sex polisprovokatörer som avslöjas när de klädda som demonstranter går rakt in bland kravallpoliserna efter avslutat värv. Atenarna är tårögda av polisens gas och brandrök som nu sprider sig djupare in i bostadskvarteren. Just idag sörjer man också dystra framtidsutsikter.

Kanske kan jag försöka återkomma när jag hunnit prata med hamnarbetarna om hur de ser på situationen framöver. Nu nöjer jag mig med denna ögonblicksskildring.

Morgonen började med ett möte med svenska Ship To Gaza-gänget, då vi bland annat fick mer information om sabotaget igår och desinformationen som sprids i medierna. Israel och blockadförsvarare i Sverige sprider israeliska militärpropaganda om att Frihetsflottiljen sponsras av Iran (varenda svensk krona är insamlad genom folkrörelsearbete) samt att Röda Korset inte längre anser att Gaza-blockaden örskar nöd och kris för den palestinska civilbefolkningen. Falsifieringen om Röda Korset avslöjades dock av Fria Tidningen redan igår kväll. Därefter gick jag tillsammans med en kamrat för att hitta hamnarbetarfackets samling inför den första generalstrejksdemonstrationen.

Stöttepelaren Vangelis från grekiska Ship To Gaza fick möjlighet att berätta om sabotaget mot vart fartyg på Syntagmatorget igår kväll

Strejken har hittills inte lamslagit staden fullständigt, men stora arbetsgivare som kollektivtrafiken, hamnarna, färjetrafiken, industrierna, flygplatsen och sjukhusen har antingen tvingats lägga ner verksamheten eller driva den på extrem sparlåga. Ganska många butiker i centrala Aten är öppna, men ett antal restauranger har stängt och taxibilarna är betydligt färre än vanligt.

Immigrantarbetarnas fack

Lyxhotellen vid Syntagma-torget är dock i drift. Det är goda nyheter för alla världens journalister som i skrivande stund filmar och fotar bråken mellan autonoma och kravallpolis (”skakande kravaller” i den upphetsade svensk pressen, men än så länge ingenting som greken på gatan höjer särskilt mycket på ögonbrynen över) från sina balkonger. Det är måhända bekvämt, men ingen vidare journalistik som kan ge förståelse om situationen.

På väg

På vägen till hamnarbetarna passerar vi många tusen strejkande uppställda för att taga, men skiljda i block med rejäla avstånd emellan för att markera olika fackliga och politiska tillhörigheter. Hamnarbetarsamlingen hålls på en av den fackliga centralorganisationen utlyst mötesplats, men både uppslutningen från de egna leden och konfederationen är en besvikelse för ordförande Nicos, Giorgos och de andra. Några hamnarbetare har anslutit sig till den gammelkommunistiska men ganska stora fackliga front P.A.ME, som hade en egen demonstration en timme tidigare. P.A.ME är dock inte med på den gemensamma uppsamlingen på Syntagma-torget.

Undertecknad bland kamrater

Det ska vara roligt att gora revolution

Giorgos suckar att han tror att fler redan befinner sig pa Syntagmatorget men att de flesta valt sofflocket aven nar det verkligen galler. Darefter fattar hamnarbetarna beslutet att lamna de offentliganstalldas centralorganisationens somniga och glesa uppsamling. I rask takt satter medlemmarna av framat i demonstrationstaget for att forsoka hinna ikapp det basfackliga blocket langre fram. Man hittar en lucka i leden, vacklar ut banderollen och sa marscherade vi med tiotusentals andra fackliga aktivister mot parlamentet.

Från vänster syns kassören for Pireus-avdelningen, Nicos, Aris från Elefsina, planeraren från Pireus och Giorgos med flera

Den där allra vanligaste ramsan jag hört under den senaste veckan upprepas om och om igen. Enligt Nicos översättning är det en uppmaning till parlamentarikerna: ”Ta ert krispaket och ge er av härifrån”

Giorgos visar sig ha rätt. Under marschvägen dyker plötsligt fler och fler bekanta ansikten från Pireus hamn upp. Jag träffade också den fackliga eldsjalen Aris från hamnen i Elefsina, som åkte med den svensk-grekiska båten till Gaza förra året. Plötsligt finns förman, tjänsteman och många fler hamnarbetare från flera hamnar bakom banderollen. När vi väl nådde Syntagma-torget omkring klockan halv ett hade stuveriarbetarsektionen tredubblats.

Ett 40-tal hamnarbetare framme vid torget

Hamnarbetarna är faderligt oroade över min ovana vid grekiska demonstrationståg. Flera av dem förklarar att de närmast rutinmässigt brukar få in polisprovokatörer och ”idealistiska anarkister” i leden som börjar kasta föremål. Det blir i sin tur kravallpolisens signal för att avlossa tårgasgranater in i folkmassan, och efter det riskerar situationen att urarta.

Redo för alla eventualiteter

En stund efter att vi samlats med hundratusentals andra i den stekande solen på Syntagma-torget, dyker fler och fler, främst yngre, människor upp med maskering och gasmasker. Jag noterar att fler och fler av de demonstranter jag ser runtomkring mig är insmorda med salva kring ögonen. Salvan är egentligen avsedd som syrabekämpning för oroliga magar, men mildrar de svidande effekterna av tårgas. Det är inte bara autonoma utan även äldre fackföreningsfolk och pensionärer som smort in sig. Alla verkar vana vid vad som kan inträffa och betraktar det som närmast normalt i samband med grekiska strejker. Stämningen på torget är indignerad men mycket lugn. Polisen håller sig på avstånd bakom kravallstaket. Pakistanska papperslösa säljer vatten till de svettiga demonstranterna.

Myller

Plötsligt skickar kravallpolisen iväg den traditionella vaktstyrka som vakar över den okände soldatens grav utanför parlamentet. Hamnarbetarna ser det som ett tecken på att polisen gör sig redo att anfalla och går pedagogiskt igenom tricken för att hantera tårgasen: ”Få inte panik. Klia dig inte i ogonen eller näsan, även om de börjar rinna. Sen springer du efter honom och honom. Håll dig nara”

Insmorda inför eventuell tårgas

Några personer i folkmassan kastar ett par flaskor mot kravallpolisens sköldar utanför parlamentet men plockas snabbt bort av andra demonstranter. Jag frågar Giorgos hur stort ”det svarta blocket” i Aten egentligen är. ”Om det bara är polisprovokatörer brukar de vara få. Sma grupper som ingen verkar känna. Men om det är både provokatörer och ‘idealister’ kan de vara många”, säger han.

Från vänster: Hamnarbetarförbundets nationella kassör, ordföranden för Elifsina-facket samt Aris, den genomtrevlige hamnarbetaren som förra året åkte med Ship To Gaza men nu jobbar med projektet fran land

Det är svårt att oroa sig när situationen är så avspänd. Och förmiddagen fortlöper på samma sätt i någon timma till. Till slut börjar jag kanna ett visst solsting och när hamnarbetarna säger att de ska ha ett informationsmöte i ett juridiskt ärende gällande deras felaktigt utbetalda semesterlöner (fordran sträcker sig över nästan 50 år) så går även jag.

Hamnarbetaren Manolis är dyster:

Vi har stämt möte på Syntagma-torget vid sjutiden ikväll, när temperaturen sjunkit något. Nu verkar världspressens livebilder på tårgas och stenkastning ha upphört, så jag hoppas att kvällen kan bli den stora folkliga mobilisering den närmast desperata grekiska arbetarklassen hoppas på.

Idag på eftermiddagen fick vi svenskar besked från Ship to Gazas styrgrupp om att den grekisk-norsk-svenska passagerarbåten ”Juliano” idag utsatts för sabotage. Både propellerhus och propelleraxel har skurits sönder. Vansinnesdådet upptäcktes av Ship To Gazas dykare, som kontinuerligt undersöker fartygen för att snabbt kunna uppmärksamma just sabotage eller försök att plantera vapen ombord.

Jag blir alltmer orolig for att Israel som stat nu fullständigt förlorat koncepten och förmågan att agera rationellt. Om man utför sabotageaktioner i andra länder för att hindra en icke-våldsflottilj med bistånd från att komma till Gazas hamn, har man nått gränsen för det absurda…

Men skadegörelse och attentat mot civila frivilligorganisationer inom EU kan framstå som ett alternativ för ett Israel som idag exempelvis hävdar att Frihetsflottiljens icke-våldstränade passagerare ”kan försöka mörda israeliska soldater”. Passagerarna är offentliggjorda långt i förväg, vi har förbundit oss till att inte under några omständigheter använda våld, vi har plockat ut nagelsaxar ur packningen och erbjudit stora internationella organ samt ambassaderna att inspektera vår last innan avfärd. Ändå återkommer terrorstämplingarna och andra lögner. Patetiskt är ett för svagt ord…

Hursomhelst renderade dagens presskonferens med samtliga 22 organisationer i Frihetsflottiljen mycket internationell uppmärksamhet. SVT:s Rapport sände ett inslag och senare ikväll körde Aktuellt en debatt mellan Folkpartiets Fredrik Malm och den tidigare justitieminsitern Thomas Bodström, som ställt sig bakom aktionen för Gazas civilbefolkning.

Jag är ärligt talat inte alls förtjust i Bodström men tycker att han argumentationsmässigt hanterade den pladdrige Malm bra. Malm och andra blockadförsvarares stora trovärdighetsproblem är att de är självemotsägande på punkt efter punkt. Först hävdar de att blockaden inte orsakar nöd, konstaterar att tonvis med bistånd förs in via Israel varje vecka och brukar nämna de många smugglingstunnlarna som exempel på att alla varor redan finns tillgängliga i Gaza. Samtidigt är den påstått harmlösa och ineffektiva blockaden tydligen nödvändig för att stoppa raketregn över Israel…

Den moderna blockadförsvararen konstaterar med påstådd glädje att förtryckta folk i arabvärlden ”går ut med sina bara händer för att konfrontera militärdiktaturer i hela regionen” (Malm), men hävdar att det är illa att Ship To Gaza kan skapa en konfrontation som kan ”dra in Israel i hela den här konflikten, vilket skulle kunna leda till att detta eskalerar ännu värre” (Malm igen). Jag tycker ” den arabiska våren” är en fantastisk, folklig demokratiseringsvåg. Jag missunnar inget folk att med stöd från omvärlden få konfrontera sina militära förtryckare med ”sina bara händer”, likt civilbefolkningen i Tunisien, Egypten eller Syrien. Så varför ska den israeliska miltärmakten skyddas från att drabbas av den icke-våldsliga demokrativågen?

Malm menar avslutningsvis att blockaden inte kan avskaffas förrän en politisk lösning på konflikten mellan Palestina och Israel är på plats. Men är det egentligen inte tvärtom? Visst är det så att blockaden av Gaza är en av de huvudsakliga hindren för att en politisk lösning och en hållbar fred i området ska kunna bli verklighet?

Kamrater hemma i Sverige undrar vilket datum vi ska segla. Jag kan inte svara. Anledningen är en blandning av osäkerhet och nödvändigt hemlighetsmakeri.

Det gjorde också att GP-intervjun jag gjorde idag fick vara lite luddig på den punkten.

Pressen på den grekiska regeringen från Israel och USA är fruktansvärt stark just nu. De franska, spanska och irländska båtarna är redan pä väg mot Gaza och Israel vill (av för mig obegripliga skäl) desperat stoppa fartygen som utgår från Grekland från att lämna hamn.

Svensk-grekisk-norska Ship To Gaza kommer att sända två fartyg. Det ena är ett renodlat passagerarfartyg. Lastfartyget (som jag inte vet om det är klokt att namnge i dagsläget) ska föra med sig omkring 600 ton cement, en ambulans, ett prefabricerat kulturhus och vattenreningsapparatur till Gaza. Redo att lastas i Aten står också de 400 fotbollarna från Gothia Cup och teaterutrustningen från bl.a. Riksteatern, som Hasse, Björn, Love, Mats, Robin, John och en massa andra frivilliga göteborgska hamnarbetare packat, pallat och skickat hit.

Vårt problem är nu bland annat att de grekiska myndigheterna skickar oanmälda inspektörer till Gaza-båtarna, som nitiskt letar efter formaliafel som kan hålla kvar dem i hamn. Enligt Nicos och de andra hamnarbetarna i Pireus är detta en okänd företeelse, och de är säkra på att det är den grekiska regeringens sätt att hantera pressen från Israel.

Den israeliska regeringen har nu också gett IDF (den israeliska militären) klart mandat att använda alla medel, inklusive militärt våld, för att stoppa biståndskonvojen från att nå Gaza, vilket den reaktionära och propagandistiska israeliska dagstidningen Jerusalem Post rapporterat om.

Den mer progressiva israeliska tidningen Haaretz uppmanar samtidigt på ledarplats den egna regeringen att låta Frihetsflottan nå Gaza med sin last. Flera av tidningen krönikörer instämmer.

Det kan bli långtråkigt på insidan av kravallstaketen på Syntagma

Här i det grekiska civilsämhallet växer stödet för Frihetsflottiljen till att bli en del av det allmäna upproret mot regeringen. Igår beslutade det sociala radslaget på Syntagma-torget att man ska pressa regeringen för att Gaza-flottiljen ska få lämna landet för sin slutdestination. När omröstningen hölls vid midnatt var jag tillbaka på hotellet (skulle upp klockan 05.15 imorse), men de andra svenskarna har har berättat att röstsiffrorna blev ungefär ”Flera tusen för och en emot”.

Evert och Salamaah besöker rådslaget om Gaza-flottiljen på torget innan omröstningen

Idag har fler svenskar anlänt. Förutom Henry och Bosse, landade även den 86-årige socialdemokratiske veteranen Evert Svensson. Evert har suttit i Sveriges riksdag i 34 år och har ett aktivt internationellt engagemang som spänner över årtionden då Sverige var en respekterad röst för mänskliga rättigheter och solidaritet i världen. Vi samlade stora delar av den svenska gruppen på plats for att äta på en av de spartanska och briljanta uteserveringarna häromkring. Nu blir frågorna kring själva båtfärden och riskerna kring en israelisk bordning alltmer påträngande.

Delar av Ship to Gazas svenska delegation

Samtalet styrdes efter att tag in på hur vi kan minimera konsekvenserna av israeliska chockgranater, stinkvätskor och tårgas utan att uppfattas som hotfulla eller aggressiva. Henrys upplevelser från förra året gav viss vägledning men mest lugnande var Everts inlägg i tårgasdiskussionen. Han berättade om de gånger han själv utsatts for gasen vid besök på palestinska Västbanken, och att den vanligen används för att skingra folkmassor. 86-åringen menade att den kan bli mycket besvärlig om man, ombord på en båt, inte kan fly undan. Både han och Henry trodde dock att israeliskt tårgasanvändande var mindre troligt, eftersom sådana attacker måste vara mycket svåra att kontrollera i vindarna till havs, och eftersom gasen försvårar bordningen för de israeliska soldaterna. Det är svårt att hetsa upp sig över skräckscenarion när en man, relativt jämnårig med min nu tyvärr avlidna farfar, är lugn, metodisk och rationell inför riskerna.

Missa förresten inte Ship To Gazas talesperson Victoria Strand i debatt med Svenska Dagbladets ledarskribent Claes Arvidsson. Den sändes på TV4 Nyhetsmorgon imorse.

Förutom att överlakare Strand som vanligt är otroligt bra, är det slående hur svag de kvarvarande svenska blockadförsvararnas argumentation faktiskt är. Nu hävdar man exempelvis att försöken att försvara den palestinska civilbefolkningens mänskliga rättigheter saboterar for den demokratirörelse i arabvärlden som kallats ”den arabiska våren”. Ganska anskrämligt, egentligen…

Trött rapport… Sov 20 minuter inatt och ska till hamnarbetarnas fackkontor tidigt imorgon så den blir kort…

Efter att ha landat och hittat boende på samma ställe som Gaza-aktivister från hela Europa och USA, blev jag ikväll upphämtad på moppe av hamnfackets generalsekreterareför färd till Syntagmatorget.

Klara budskap vid tunnelbanenedgången
Varmt och folktomt dagtid…

En varm och ordinär måndag demonstrerade hundratals mot regeringens krispaket utanför parlamentet när mörkret föll, och ännu fler höll socialt rådslag nere på torget eller i tältlägren utanför lyxhotellen.

Senare på kvällen samlas folkmassor…
under polisbevakning.

Har fått en bättre uppfattning om läget för facken, den politiska situationen samt lastningen av Gaza-fartygen. Ska försöka återkomma till det imorgon. Det är motorcykelpoliser, fångbussar och kravallsnutar på en mängd bakgator i stadskärnan. Känns lite som en avspänd krigssituation här i krisens centrum. Det myllrar av aktivitet.

Imorgon är det planerat stora demonstrationer inför parlamentets misstroendevotum mot regeringen. På söndag, måndag eller tisdag är ny totalstrejk utlyst i bland annat hamnarna.

Ikväll var jag och brorsan på anhörigträff hemma hos familjens kontaktperson på Ship To Gaza. Tillsammans med filmaren Bo Harringers och läkaren Henry Aschers familjer käkade vi middag och diskuterade olika scenarion kring resan. Det finns mycket att tänka på efter vad som hände den förra Frihetsflottiljen. Inte minst hur de närmaste här hemma ska kunna hålla sig underrättade om den israeliska flottan åter skär av alla kommunikationsmöjligheter, bordar fartygen och griper passagerarna.

Den israeliska flottans nya propaganda-film från en övningsaktion blev ett bisarrt inslag i en informativ och trevlig kväll. Filmen går att se här. Dialogen mellan de två skådisarna som spelar israelisk soldat respektive kapten på ett blockadbrytande fartyg är minst sagt märklig.